Det är bara att konstatera, det där med rutiner finns inte just nu.

Det är bara att acceptera, ta dag för dag och timme för timme.

Jag tror att det är bättre för mig, slippa stressa upp mig för den eventuella planeringen som kanske inte blir som just jag hade tänkt mig.

Jag behöver lära mig att slappana av, skaka av mig en hel del från mina axlar, annars kommer jag inte att fungera bra.

Jag har för mycket krav på mig själv och för många måsten, det vet jag, men ändå är det så svårt att släppa. Jag oroar mig och tänker på så mycket, väsentligt och oväsentligt, och saker som inte rör mig nu ens.

Att dessutom ha ansvar för någon annan varelse, detta lilla underbara liv, är enormt underbart men ack så skrämmande med. Jag tror inte jag förstår att vi är två om det, jag tror att jag ensam bär allt ansvar, troligtvis för att hon är så beroende utav mig just nu, dels för att jag ammar och det är så jag vill ha det med.

All kärlek till dig, underbara unge!

Var och hämtade ut ett paket ikväll, det var till Vega. Nya kläder.

Plötsligt är någon annan helt i fokus när det gäller att köpa saker. Visserligen kan jag inte låta bli att köpa till Tommy heller. Jag har inte köpt så lite till mig själv någonsin och det är så fruktansvärt skönt, inser hur mycket jag faktiskt redan har och att jag ändå inte hinner använda allt heller. Dessutom blir det så mycket roligare att köpa när det verkligen är något jag vill ha eller behöver än det här spontan shoppandet som är lätt hänt annars.

Förra veckan beställde jag en bunt tights och leggings till Vega, blir snart för varmt för tjocka mjukisbyxor.

Har även köpt en hel del begagnat utav en tjej, eftersom det numera finns gott om kläder i byxväg så blev det lite tröjor och klänningar. Jag måste erkänna att det är sjukt kul att matcha sitt barns kläder - vilket jag aldrig trodde att jag skulle erkänna själv. Så extremt noga är det inte och jag köper gärna billigt och begagnat, men det där med att det ska se vettigt och snyggt ihop är ju ett plus i kanten.