Häromkvällen var Tommy på allmänt informationsmöte med några från bostadsföreningen, ett sånt där välkommen till oss möte men bra information för den som är nyinflyttad och dyl.

Eftersom vi har ormar och ödlor som husdjur så har vi sökt tillstånd hos kommunen för att få hålla ormar som husdjur i lägenheten och det var inga problem med att få det, Tommy tog ändå upp det med styrelsen i föreningen och sa att vi har ormar hemma och vi har tillstånd och alla är välkomna att kika om dem vill. Det var ingen som hade några invändningar eller negativa synpunkter tack och lov!

Jag har alltid sökt tillstånd tidigare både i Täby och Märsta med och även det utan problem, jag tycker dock att det är rätt "orätvisst" att folk med ormar måste ha tillstånd även om det gäller ogiftiga arter.

Jag gör gärna rätt för mig, men varför är det ingen som håller koll på andra husdjur med i sådana fall?

Det finns trots allt regler enligt djurskyddslagen för hur många antal fiskar du får hålla i ett si och så stort akvarium med antal liter vatten, det är regler för att vissa gnagare inte får hållas ensamma utan ska vara minst två och två och det finns säkert regler för hur länge man får lämna en hund ensam hemma medan man jobbar(?) och ändå är det ingen som kontrollerar detta men bara för att det finns dem som har ormfobi så skall det krävas tillstånd.

Jag förstår folks fobi men samtidigt är det ju ingen som ser mina djur hemma hos mig och det där med att dom rymmer genom ventilationer och kommer upp i toaletten är bara patetiska myter.

Jag kanska har extrem hund eller kattfobi så vem hjälper då mig när jag ska tvingas se dessa husdjur utomhus, speciellt när dem dessutom oftast syns helt frigående eller lösa?

Ska man gå ett steg längre så kan man dessutom jämföra antalet olyckor i samband med hund,katt eller häst och jämföra det med olyckor med ormar...

Fast det där med fredag är inte så noga längre, det där med tidsperspektiv och ledighet är ju lite annorlunda nu. Känns fortfarande konstigt att inte gå till arbetet, det är ju liksom det jag gjort varje dag i stort sett, till samma ställe i 6 år och nu plötsligt är vardagen något helt annat.

I samband med graviditeten när jag blev sjukskriven pga havandeskapsförgiftningen så kändes dom första dagarna som att jag "skolkade" från jobbet, kändes konstigt och fult, som om att någon skulle komma på mig. Sen är jag  iofs den som inte gillar att vara sjuk och vara ifrån jobbet, drar mig från att vara borta och många gånger borde man nog varit det fast ändå har man jobbat på.

Idag mötte jag en arbetskollega i centrum och tråkigt nog var hennes son sjuk, annars hade det kanske blivit en fika.

Det blir lite som att man är i en bubbla just nu, även om jag egentligen vet med mig om att jag kan göra saker så blir det lätt att jag är bekväm för min rädsla att röra mig för långt hemifrån. Jag måste verkligen sluta oroa mig så mycket, jag tror jag ska ta upp det hos bvc nästa gång, för min egen skull främst men även för Vegas skull. Sen tror jag att det blir lättare automatiskt med tiden med, när allt faller lite mera på plats och vi båda kommer in i rutinerna. Varje dag går ju framåt och jag kan hennes mönster och förstår henne bättre och bättre.

Idag blev det att premiär duscha första gången själv, alltså utan att Tommy var hemma med och det gick bra. Vega fick sitta i babysittern i badrummet och verkade väldigt nöjd med det för hon skrattade åt mig. Just nu sitter hon i babysittern med, hon somnade i min famn och jag försökte smyga över henne till soffan men då vaknade hon såklart för att somna om och sedan vakna igen. Övertrött tror jag för så fort hon kom i babysittern så somnade hon och har jag "tur" så sover hon en stund till så att jag hinner blogga lite och dricka lite kaffe. ...

Vega sover allt mindre på dagarna, jag märker att hon är övertrött men ändå envisas hon med att hon ska vara vaken...eller äta eller ta en tupplur mitt i ätandet för att sedan vakna till och bli arg och äta lite till. Hon sover dock oftast bra om hon ligger ute i vagnen och så länge som vagnen rullar och jag vet på ett ungefär när hon brukar bli trött (iofs så spelar det en del roll när hon vaknat på morgonen med).

Vi tog vår vanliga promenad i förmiddags och precis utanför porten såg jag äntligen vårtecken - Nässelfjäril! och det har lila Krokusar blommar för fullt.

Nu är det snart dags att så här med, hur det blir vet jag inte men det är värt ett försök.

Igår var vi alla tre ute på långpromenad i ungefär 2,5 timme. Jag hade med mig min kamera för min tanke var att hitta vårtecken att fotografera, hittade tyvärr inte så mycket kul alls för blommor i trädgårdar räknas inte. Tråkigt att folk inte kan plocka upp hundbajs efter sig och tråkigt att folk inte kan slänga skräp i papperskorg eller lägga det i fickan så länge. Jag har god lust att gå ut och rensa upp det själv.
Behöver rensas i vår rabatt vid uteplatsen med, tragiskt att jag ska få plocka bort någon annans fimpar på vår uteplats. Såg att det kommit en massa knoppar och en del har slagit ut och som jag trodde innan så var det till krokusar, mycket roligare än att titta på det än fimpar och skräp.

I förmiddags kom Tommys storebror med söner på besök så nu har Vega fått träffa sina kusiner med. Kusinerna tog hand om henne så väl och även katterna blev underhållna länge. Tack för dom fina kläderna hälsar Vega!

Även Tommys vänner Marika och Erik var på besök för att träffa Vega.
Kul att Vega är vaken lite längre stunder nu så hon inte sover förbi alla besök hon får.
Tack för blommorna, sovpåsen och det fina halsbandet hälsar Vega!